De flesta med BDD får god hjälp med kbt

Att som tonåring känna sig missnöjd med sitt utseende är vanligt och oftast övergående. Men om man får diagnosen dysmorfofobi, även kallad BDD (body dysmorphic disorder), innebär det att fixeringen vid det egna utseendet har begränsat vardagen på ett allvarligt sätt som gör livet svårt. Här berättar Daniel Rautio, som är psykolog på BUP:s mottagning för OCD och relaterade tillstånd, om sin avhandling om dysmorfofobi hos barn och unga – och om hur kbt-behandling hjälper unga med diagnosen.

Daniel Rautio disputerade nyligen på en avhandling om dysmorfofobi med tyngdpunkt på behandlingen av barn och unga som har diagnosen.

– Titeln på avhandlingen är ”Clinical characteristics and treatment outcomes in body dysmorphic disorder”. Precis som titeln antyder är det en bred och allmän översikt över vad dysmorfofobi är och hur det behandlas. Det finns förhållandevis lite forskning på dysmorfofobi hos unga, och det är också därför som avhandlingen kan ha en så pass bred och generell utgångspunkt. Det skulle vara lätt att tro att det här är en förhållandevis ny diagnos eftersom den inte förekommer så mycket i forskningen, men så är det inte. I den vetenskapliga litteraturen finns exempel från slutet av 1800-talet där den här typen av problematik beskrivs.

Samarbete med klinik i London

Daniel Rautio berättar om en del av avhandlingsarbetet:

– Vi gjorde en större registerstudie på både vuxna och barn från hela Sverige som hade fått diagnosen mellan 1997 och 2020 – totalt ungefär 3 000 personer. Sedan gjorde vi studier kring behandlingsresultat, och då tittade vi enbart på patienter inom barn- och ungdomspsykiatrin. Vi har följt patienter som kommit till vår specialistmottagning i Stockholm och även haft ett tätt samarbete med vår ”systerklinik” i London, som också är en mottagning där barn och unga med dysmorfofobi får behandling.

– Vi har lärt oss otroligt mycket om hur diagnosen ser ut och analyserat faktorer som kön, ålder, förekomst av andra barnpsykiatriska diagnoser och omständigheter som till exempel skolfrånvaro. En stor del av de ungdomar som fanns med i vårt underlag har en historik med självskadebeteende, depression, önskemål om att göra skönhetsoperationer eller skolfrånvaro.

De flesta blir bättre efter behandling

Som en uppföljande studie har samma grupp ungdomar följts upp direkt efter kbt och ett år efter avslutad behandling.

– Där kan vi se väldigt positiva resultat. När patienterna har kommit till oss och genomfört vår behandling får de flesta positiva behandlingsresultat och börjar må mycket bättre. Cirka 70–80 procent av de patienter som får behandling svarar positivt på den.

De unga som får behandling för dysmorfofobi är främst i åldersgruppen 10–18 år. Vanliga områden som ungdomarna är upptagna med och bekymrade för är huden, håret, näsan eller ansiktsformen, berättar Daniel, men det kan handla om vilken del av kroppen som helst.

– Ungefär 80 procent av våra patienter är flickor. Hos vuxna är det ungefär lika vanligt bland män och kvinnor, men det verkar debutera lite senare hos pojkar.

Daniel förklarar att det finns tydliga skillnader mellan att som tonåring vara missnöjd med sitt utseende, och kanske även vara fixerad vid vissa detaljer, och att bedömas ha diagnosen dysmorfofobi.

– Det handlar till exempel om att man lägger oproportionerligt mycket tid på att sminka sig och att man gör det på ett ”ångestdrivet” sätt. Sminkningen fyller samma funktion här som handtvätt gör för någon med bacillskräck – att en utebliven rutin leder till väldigt kraftig ångest. De flesta tonåringar kan gå till skolan även om de har en ”dålig hårdag” eller liknande, men en person med dysmorfofobi kan inte alltid förmå sig till det utan stannar hemma och begränsar därmed sig själv.

Uppfattning om sitt eget utseende som andra inte delar

Det som kännetecknar dysmorfofobi, menar Daniel, är att man har en uppfattning om sitt eget utseende som andra inte förstår eller håller med om.

– Till exempel kan en tonåring tycka att hen har en näsa som är stor eller missformad – men ingen annan i omgivningen har samma uppfattning. Oftast rör det sig också om flera detaljer som personen är väldigt upptagen vid men som ingen annan lägger märke till på samma sätt. Det är just denna distinktion som kännetecknar BDD.

Så hur kan man då hjälpa en tonåring som har BDD? Det handlar inte i första hand om att diskutera den eller de detaljer i utseendet som orsakar problematiken, berättar Daniel.

– När en ungdom väl kommer till oss är hen oftast ganska öppen för att försöka bryta den negativa spiral som BDD kan leda till när problemet har blivit stort, som till exempel social isolering och att rutinerna tar väldigt mycket tid i vardagen. Vi kan erbjuda behandling både genom fysiska möten på vår mottagning eller via nätet. Behandlingen handlar om att vi försöker hjälpa patienten att bryta tankemönster, ägna mindre tid åt att jämföra sig med andra på sociala medier, och att arbeta med olika sätt att hantera starka känslor och kraftig ångest. Antidepressiv medicin kan också vara ett hjälpsamt komplement.

Det kan vara lätt att tro att dysmorfofobi är en diagnos som ökar, med tanke på att vi lever i en tid där det finns en stark fokusering på utseende, till exempel på sociala medier. Men riktigt så enkelt är det inte, menar Daniel.

– Antalet patienter ökar och diagnosen har blivit mer känd, men det finns inte något som direkt tyder på att det totala antalet med diagnosen dysmorfofobi ökar. Forskning visar att 1–2 procent av befolkningen har diagnosen och man gjorde även samma uppskattning i början av 1990-talet. Däremot tror jag att det kan vara jobbigare att ha dysmorfofobi nu när utseendefixeringen i samhället har ökat.

Bättre självkänsla och ökad livsglädje

Daniel understryker att det finns god hjälp att få och att det är lätt att komma i kontakt med mottagningen för OCD och relaterade tillstånd.

– Jag tycker att man ska söka hjälp när utseendefixeringen leder till ångest, konflikter, social isolering och tar orimligt mycket tid – till exempel en flera timmar lång daglig sminkrutin som nästan enbart är förknippad med stark ångest. Det är också positivt att många upplever att behandlingen fungerar bra!

Daniel berättar om möten med patienter som till en början har känt sig för ”fula” för att tro att någon ska kunna bli attraherade av dem. Vid uppföljningar har han flera gånger varit med om att en patient har berättat om en kärleksrelation med orden ”Jag trodde aldrig att någon skulle kunna älska mig, men nu har jag träffat en partner”. Ett annat exempel är patienter som har blivit hemmasittare på grund av sin BDD och som något år senare skickar bilder på sina fina betyg.

Vill du ha hjälp?

Om du redan är patient på BUP och känner att den här typen av problematik stämmer in på dig kan du prata med din behandlare som kan sätta dig i kontakt med mottagningen för OCD och relaterade tillstånd. Om du inte är patient på bup går det bra att göra en så kallad egenanmälan genom följande länk: IKBT för barn och ungdomar med BDD.

Genom att följa länken kommer du i kontakt med mottagningen. Det finns då en möjlighet att medverka i en studie som riktar sig till barn och ungdomar i hela landet och innebär internetbehandling för BDD under 12 till 14 veckor. Då kommer du att bli kontaktad av Daniel Rautio eller av någon av hans kollegor inom de närmaste dagarna.

Här kan du ladda ned Daniel Rautios avhandling: Clinical characteristics and treatment outcomes in body dysmorphic disorder.

På bilden: Daniel Rautio
Foto. Karolinska Institutet